Malmös nya parkeringsnorm antagen
Kommunfullmäktige i Malmö har antagit ny parkeringspolicy och parkeringnorm (fullständiga handlingar finns här). Parkeringnormen är beräknad för bostäder och arbetsplatser. Värden finns för fordontyperna bil, cykel och motorcykel. För bil vid flerbostadshus är den nya parkeringnormen bestämd som ett intervall 0,7 – 1,0 bilplatser per lägenhet. Vid mycket goda förutsättningar och efter särskild utredning, tillåts värden ner till 0,5 bilplatser per lägenhet. För studentlägenheter och ålderdomshem är parkeringsnormen 0,15 – 0,2 bilplatser per lägenhet. För samtliga boendeformer tillkommer besöksparkering om 0,1 bilplatser per lägenhet.
Utöver parkeringsnormen har även en parkeringspolicy antagits. Ett guldkorn ur parkeringspolicyn är att avståndet till bilparkering inte längre anses viktigare än avståndet till kollektivtrafik:
För att öka kollektivtrafikens konkurrenskraft är det viktigt att bilen inte blir så lättillgänglig att man av just det skälet väljer bilen före andra transportmedel. Det finns därför skäl att jämställa det accepterade gångavståndet mellan bostaden och parkeringsplatsen med de avstånd som brukar accepteras till kollektivtrafikutbudet.
Några parkeringsnormslänkar:
http://gbg.yimby.se/2009/07/kronika-avskaffa-parkerin_728.html
http://eriksandblom.blogspot.com/2010/07/parkering-den-tysta-motorvagen.html
http://www.ecoprofile.se/1002_879_Malmo_och_Goteborg_ser_over_parkeringen.htm
Läs även andra bloggares åsikter om malmö, parkeringsnorm
Salongsgolv eller kostig?
Halmstad och Laholm ligger i södra Halland. Avståndet är 2 mil fågelvägen. Kommunikationerna mellan städerna är mycket goda. Resenären som ska ta sig från den ena staden till den andra, har att välja på antingen järnvägen, motorvägen (E6) eller landsvägen (länsväg 117).
Landsvägen håller mycket hög standard. Den är bred med goda siktförhållanden och lämpar sig egentligen utmärkt för cykling. Men den täta trafiken i kombination med Trafikverkets val av hastighetsgränser (70-90 km/h) gör vägen olämplig för cyklister och andra vägtrafikanter som inte håller samma hastighet som motortrafiken.
För några år sedan byggdes landsvägen om. Eftersom städerna (Halmstad och Laholm) redan är förbundna med motorväg fanns förhoppningen att landsvägen nu skulle förbättras och bli användbar för de trafikantgrupper som inte är tillåtna att färdas på motorvägen.
Resultatet av ombyggnationen syns nedan.
Resultatet blev en 2+1-väg, jämn, fin och jättebra. Förutsatt att man passar in i Trafikverkets uppfattning om vilka trafikantgrupper som har rätt att färdas bekvämt och säkert mellan Halmstad och Laholm.
Är 2+1-vägen det enda alternativet när man ska man cykla från Halmstad till Laholm? Nej, det finns även en slags cykelbana som slingrar sig i närheten. Cykelbanan består av småvägar och vanlig cykelbana som på ett fantasifullt sätt leder till Laholm. Cykelbanan passerar Eldsberga och Genevad. Mellan dessa två byar består cykelbanan av grusväg som ser ut så här:
Grusvägen man ska cykla på har mycket grov struktur och är full av potthål. Potthålen är gigantiska, stora gropar som tar upp en betydande del av vägens bredd. Varning för punktering och skeva fälgar!
Kärringcykelbloggen tycker nog det är en aning orättvist att somliga trafikantgrupper får tillgång till vägar släta som salongsgolv, medan andra trafikantgrupper får nöja sig med gropiga kostigar.
Läs även andra bloggares åsikter om 2+1-väg, cykelbana, cykla, eldsberga, genevad, halmstad, laholm, trafikverket
Fel att uppmana cyklister till särskild försiktighet
I Sydsvenskans artikel “Här är det allra farligast att cykla” säger Gatukontorets trafiksäkerhetsutredare Hossein Ashouri:
– Alla trafikanter ska vara försiktiga, särskilt cyklister.
Kärringcykelbloggen håller med Ashouri om att alla trafikanter ska vara försiktiga. Men att uppmana just cyklister till särkild försiktighet känns fel.
I händelse av olycka utgörs krockvåldet av fordonsekipagets rörelseenergi. Rörelseenergin beräknas enligt följande formel där m står för massa och v för hastigheten:
Av beräkningar* följer att en bilförare som kör på Nobelvägen i 50 km/h har en rörelseenergi på 145 kJ. En cyklist som cyklar på Nobelvägen i 20 km/h har en rörelseenergi på 1,5 kJ. Bilförarens färd utgör ett potentiellt krockvåld som är 9400 % högre än cyklistens.
Kärringcykelbloggens åsikt är att en uppmaning om särskild försiktighet bör vara riktad åt den trafikantgrupp som utsätter andra för störst fara.
Andra som bloggat: Malmö – Lund på cykel
Läs även andra bloggares åsikter om cykla, malmö, nobelvägen, trafiksäkerhet
(* = Rörelseenergi bil: 1500 kg * (13,9 m/s)^2 / 2, Rörelseenergi cykel: 100 kg * (5,6 m/s)^2 / 2)
Om bilismens konsekvenser för stadens gaturum
Av en slump hittade jag en färsk kandidatuppsats, skriven av Kalle Magnér på Alnarp (länk här). Uppsatsen handlar om bilismens konsekvenser för stadens gaturum. Nobelvägen i Malmö används som fallstudie. Läsning rekommenderas! (läs också min bloggpost om Nobelvägen)
Läs även andra bloggares åsikter om bilism, malmö, nobelvägen, stadsplanering
Att cykla i bredd
När cykelbanan är tillräckligt bred för att rymma två personer som cyklar tillsammans i bredd – då är det trevligt att cykla! Denna typ av breda cykelbanor är än så länge ganska ovanliga i Sverige. För det mesta är våra cykelbanor utformade efter vägverkets riktlinjer som bygger på att cyklister antingen cyklar ensamma eller i “gåsaled”. Att cykla i gåsaled betyder att när familjen ska till affären för att handla, då måste mamma, pappa och barnen cykla i lång rad efter varandra. Det gör resan tråkig eftersom det är svårt att prata med varandra utan att småskrika.
Cykelbana enligt Vägverket. Bilden är hämtad från “Vägar och gators utformning”.
I Danmark och Nederländerna är cykelbanorna ofta bredare. En bred cykelbana gör cykelturen angenäm eftersom man då kan cykla tillsammans och småprata. Bilderna nedan visar hur det ser ut i Amsterdam. Enkelriktade cykelbanor och cykelfält som är tillräckligt breda för två cyklister i bredd. (jag tackar bloggen amsterdamize.com för bilderna!)
Med cykelbanor som tillåter cykling i bredd ges cykeln förutsättningar att blomma ut som bekvämt och attraktivt transportmedel. Därmed får stadsinvånaren tillgång till ett effektivt transportsystem som är tillgängligt för alla, fattig som rik, gammal som ung. Svenska kommuner bör satsa på breda cykelbanor.
Sturmey Archer TCW III
Sturmey Archer TCW III
Nyligen blev jag ägare till en Raleigh damcykel av årgång ca 1965. Cykeln är treväxlad med Sturmey Archer-baknav modell TCW III. Sheldon Brown varnar för detta baknav. Vi får se vad jag tycker. Återkommer med recension!
Min kärringcykel
Så här ser min kärringcykel ut. Den är grön. Visserligen av herrmodell, men ändå en kärringcykel. På styret hänger ett vajerlås som jag använder ibland. Det är enkelheten jag uppskattar med cykling. Därför har jag en enkel cykel.
Läs även andra bloggares åsikter om Cykla, Kärringcykel
Kärringcykelbloggen 